Juridik

Det här är en kort genomgång av den lagstiftning som handlar om rätten till nödvärn, alltså rätten till självförsvar, och om de brott som främst påverkas av könsmaktsordningen och kort fakta kring dem.

Om rättssystemet

Lagarna

Lagar stiftas av riksdagen och är resultat av politiska beslut. De skyddar olika intressen, men det är domstolarnas uppgift att fatta beslut i varje enskilt fall. Praxis, det vill säga rättsliga avgöranden från domstolarna, avgör hur lagen ska tolkas, klargör detaljer och fyller i luckor.

Domstolarna

Det finns tre instanser, det vill säga nivåer, av allmänna domstolar i Sverige. I allmänna domstolar prövas bland annat brottmål och skadeståndsmål. Tingsrätten är den första instansen och det finns en tingsrätt i de flesta städer. Tingsrättens domar kan överklagas till Hovrätten, som finns på några ställen i landet. Vissa mål kräver prövningstillstånd i Hovrätten, det vill säga att Hovrätten prövar om det finns speciell anledning att ta upp målet. Allvarligare brott, som till exempel våldtäkt, tas alltid upp av Hovrätten om de överklagas. Hovrättens domar kan överklagas till Högsta Domstolen, men där tas endast mål som har prejudikatvärde upp. Med prejudikat menas att det är första gången en specifik rättsfråga prövas och Högsta domstolens domar är till för att vara vägledande för domstolar på lägre nivå.

Rättsprocessen

Rättsprocessen när ett brott har begåtts börjar med en anmälan till polisen. En förundersökning startas och man utreder brottet. Vid allvarligare brott är det åklagaren som leder förundersökningen, annars är det en polis. Åklagaren beslutar om åtal ska väckas eller inte, det vill säga om brottet ska tas vidare till en prövning i en rättegång vid domstolen. Hon eller han måste avgöra om det finns tillräckligt stark bevisning för att det ska finnas en god chans att vinna i domstolen. Åklagaren företräder staten och ska vara objektiv. Hon eller han har en plikt att väcka åtal om det finns tillräcklig bevisning och att låta bli om det inte finns det.

Vid allvarligare brott får man som brottsoffer också ett målsägandebiträde som stöttar före, under och efter rättegången och som för fram skadeståndsanspråk. Skadeståndet kan också prövas senare i ett eget mål med en egen rättegång, ett så kallat civilmål mellan två privata parter. Om man får rätt till skadestånd kan man få hjälp av Kronofogdemyndigheten att kräva pengarna. Om den som har dömts för brottet inte har några pengar kan man istället få ut ersättning från Brottsoffermyndigheten. De gör dock en egen bedömning och det är inte säkert att de betalar ut lika mycket pengar som domstolen har gett rätt till.

Nödvärnslagen

Nödvärn

Den så kallade nödvärnslagen finns i brottsbalken 24 kapitlet 1 § (§=paragrafen). Rätten till nödvärn ger rätt att använda våld som försvar mot ett brottsligt angrepp utan att man själv döms för något brott. Det innebär också en rätt att försvara en annan person och egendom. Ju allvarligare angreppet eller det överhängande hotet är, desto mer våld har man rätt att använda. Ett angrepp eller överhängande hot mot en person ses som allvarligare än mot egendom och ger alltså rätt till mer våld. Man får inte använda mer våld än vad som är uppenbart oförsvarligt, vilket innebär att våldet ska användas för att avvärja hotet och sätta sig själv och eventuellt någon annan i säkerhet och inte som en hämndaktion.

I ett rättsfall från Högsta Domstolen ansågs en kvinna ha rätt att strypa sin före detta pojkvän, som även hade misshandlat henne tidigare, med ett snöre när han försökte våldta henne i en bil. Det ansågs däremot inte tillåtet att elda upp bilen med den medvetslöse eller döde mannen i efteråt. Gränsen för rätten till självförsvar gick alltså efter att hon hade strypt mannen som angrep henne till medvetslöshet. Kvinnan i det här fallet fick dock inget högt straff, eftersom domstolen gjorde en helhetsbedömning av situationen.

 

Excess

Om någon för att försvara sig har använt mer våld än vad som anses stå i proportion till angreppet kan den personen ändå gå fri från att dömas för brott på grund av den så kallade excessregeln. Excess innebär att man har haft svårt att behärska sig för att man har varit så rädd eller arg i situationen. I ett rättsfall från Högsta Domstolen ansågs en man ha rätt att slå en granne som hade terroriserat andra grannar tidigare i huvudet med en hammare med åtminstone 22 slag, då grannen körde upp en traktor i deras trädgård och mannen fruktade för sitt och sin familjs liv. Grannen fick men för livet och mannen ansågs ha använt mer våld än vad som var nödvändigt för att försvara sig, men eftersom situationen var sådan att han hade svårt att behärska sig, frikändes han ändå på grund av excessregeln.

 

Putativt nödvärn

Det finns även en regel om så kallat putativt nödvärn som kan göra att man kan gå fri från ansvar för brott om man har missuppfattat en situation som att det har funnits ett hot och därför använt våld för att försvara sig. Om man har haft god anledning till missuppfattningen kan man alltså slippa att dömas för brott för att man har trott att man har behövt försvara sig och därför haft rätt till nödvärn.

 

Var inte rädd för att försvara dig!

Situationer som handlar om en människas säkerhet och rätt till sin egen kropp ger den största rätten till självförsvar. Det finns ingen anledning att oroa sig för att bli dömd för brott om man använder sig av våld, eftersom rätten till nödvärn ger stora möjligheter att använda våld för att försvara sig själv eller någon annan person från att bli utsatt för brott.

 

Våldtäkt

Regeln om våldtäkt finns i brottsbalken 6 kapitlet 1 § och ska ge samma skydd för alla, kvinnor som män, oavsett situation. Våldtäkt är samlag eller annan sexuell handling jämförbar med samlag, till exempel att föra upp ett föremål, som sker mot någons vilja, med våld, hot eller genom att utnyttja att någon är i ett hjälplöst tillstånd på grund av exempelvis sömn eller berusning. Det är grov våldtäkt om mycket våld eller hot används eller om det är en gruppvåldtäkt. Våldtäkt mot barn finns i brottsbalken 6 kapitlet 4 § och innebär ett särskilt skydd för barn. Att ha sex med någon under 15 år är våldtäkt mot barn. Det krävs alltså inte våld eller hot för att det ska vara ett brott. Det finns dock undantag då sex har skett frivilligt med någon som är i samma ålder. Situationer som bedöms som mindre allvarliga och inte ses som våldtäkt kan istället bedömas som sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande. De brotten finns också i brottsbalken 6 kapitlet.

Våldtäkt begås till största delen av män eller pojkar och de flesta offer är kvinnor eller flickor. Ofta är offren mycket unga. Nästan 30 procent av de anmälda våldtäkterna har begåtts mot offer som är under 18 år, det vill säga barn enligt FN:s barnkonvention. Fram till 1965 var våldtäkt inom ett äktenskap tillåtet i Sverige. Endast cirka 10 procent av våldtäkterna är i själva verket överfallsvåldtäkter med en okänd gärningsman. Resterande cirka 90 procent begås av någon som brottsoffret känner sedan tidigare eller till och med har en nära relation till. Det är stora mörkertal, det vill säga att det högst troligt sker många fler våldtäkter än vad som anmäls. Många förundersökningar läggs dessutom ner, ofta på grund av svårigheter att bevisa att det har skett en våldtäkt. Omkring 10 procent av anmälningarna leder till åtal och prövning i domstol. Anmälningarna om våldtäkt har ökat under de senaste åren. År 2004 anmäldes över 2 600 våldtäkter till polisen, vilket innebär i genomsnitt 7 anmälda våldtäkter per dygn. Antalet polisanmälda våldtäkter har ökat kraftigt och mer än fördubblats de senaste 20 åren. Det behöver dock inte betyda att brotten har ökat, utan kan också bero på att samhällets attityd har förändrats och att det har blivit lättare att anmäla våldtäkter. Det är i så fall en positiv utveckling för brottsoffer. Det är ofta svårt att bevisa våldtäkter och i situationer där ord står mot ord måste mannens version av händelseförloppet motbevisas. Eftersom sex kan – och ska – vara något positivt rör diskussionerna i våldtäktsmål ofta också frågan om kvinnan (eller det manliga brottsoffret) var med på det frivilligt.

 

Grov kvinnofridskränkning

Brottet grov kvinnofridskränkning finns i brottsbalken 4 kapitlet 4 a §. Det infördes för att mäns våld mot kvinnor sågs som ett tillräckligt allvarligt samhällsproblem för att markeras genom ett eget brott. I brottet ingår både fysiskt och psykiskt våld som är en del av en process som bryter ner brottsoffret. De upprepade kränkningarna ska tillsammans ses som ett allvarligare brott än vad de hade gjorts om de hade bedömts som enskilda brott. Om det också har förekommit grövre brott, som till exempel misshandel eller våldtäkt, bedöms de för sig. Grov kvinnofridskränkning kan vara svårt att bevisa i efterhand, eftersom det sällan finns vittnen, men domstolen tar hänsyn till kvinnornas berättelser i sin bedömning.

I fall av våld och kränkningar mot närstående, som i samkönade relationer, en kvinna mot en man, förälder mot barn eller syskon mot annat syskon, finns brottet grov fridskränkning. Grov fridskränkning är alltså en motsvarande regel för andra närstående relationer.

 

Preskription och anmälan

Preskription

Preskription innebär att det har gått så lång tid efter ett brott att det inte längre går att döma någon för det. Reglerna om preskription finns i brottsbalken 35 kapitlet 1 §. Den så kallade preskriptionstiden är längre för allvarliga brott och mord preskriberas aldrig. Det innebär att det går att anmäla ett brott även senare. Naturligtvis kan det vara svårt att bevisa ett brott om lång tid har gått efteråt, men det är inte helt hopplöst och för sin egen skull är det bra att i alla fall försöka.

För våldtäkt är preskriptionstiden 10 år och för grov våldtäkt 15 år. För grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning är preskriptionstiden 10 år, för misshandel 5 år och för grov misshandel 15 år. För våldtäkt mot barn är preskriptionstiden 10 år och för grov våldtäkt mot barn 15 år. När det gäller våldtäkt mot barn börjar preskriptionstiden dessutom inte löpa förrän brottsoffret har fyllt 18 år.

 

Anmäl brott och prata om det!

Brottsoffer som har anmält brottet mår överlag bättre efteråt, även om det inte alltid är någon som blir dömd för brottet i slutändan. De har tagit kontroll över situationen när de har anmält brottet och genom att prata om vad som har hänt och vad de har blivit utsatta för har de kunnat flytta skuld och skam från sig själva till gärningsmännen. Stöd och hjälp finns att få av målsägandebiträde, om åtal väcks, och hos till exempel Brottsofferjouren och Kvinnojouren.